Tjillahopp!
Då får man säga hjärtligt välkommen till min kära blogg!
Nu kan man ju börja undra vad man ska skriva här, eller vad tror du?
Sitter just nu och lyssnar på Lars Winnerbäck, Hugger i sten. himla nice, men känns ändå lite sorgligt.
Men vad ska man annars roa sig med, jo börja skriva ner lite tankar och funderingar i bloggen, som många andra gör!
Att det ska vara så himla svårt att skaffa sig en blogg, då tänker ni säkert, "vadå, det är väl inget svårt" Nej, det har väl jag kommit fram till nu att det inte är. Men innan jag kom på det så var det svårt. För det ska vara så himla svårt att fatta vad jag menar. okej att jag inte gjorde rätt, men det är väl inte mitt fel, den borde väl ha fattat att jag menade att jag inte kommer ihåg allt. men antagligen inte! Eller är det lättare att ha något att skylla på helt enkelt, för nu ble ja ju gla igen:)
Jag blir ibland tokig på mej själv, (inte konstigt tänker du säkert) men jag skyller på alla dessa hormoner jag har i kroppen. För ena stunden kan jag vara glad, totalt lycklig. för i nästa stund ligga rakt ner å gråta. Men visst, det har väl sin tjusning det med. Men att ta åt sig av minsta lilla som folk kan säga till en, de e säkerligen inget illa menat, men likförbannat så blir man ledsen. Varför? varför ska man lixom tolka de som något negativt, varför inte vända de till något positivt? Äsch jag vet inte.
Om man skulle försöka hitta någon biljett hem till skåne tills imon eller nått, så man inte är i vägen. lika bra!
åå nu galer datan om batterie..
Tack åå Hej
